Åminne BrukMuseumJohn Forsell sjöng på Metropolitan i New York och på Åminne Bruk

Publicerad: 2019-04-26

John Forsell sjöng på Metropolitan i New York och på Åminne Bruk

Världssångaren från Stockholm sjöng för sotiga gjutare bland gjutsanden på golvet. Hovsångaren John Forsell, den store sångaren från Kungliga Operan i Stockholm, var med baronen Adolf Magnus Lilliecreutz och sjöng på verkstaden. Även arbetarnas familjer fick vara med och lyssna. Det var konsert på verkstan. Efteråt var det fest hela eftermiddagen och arbetarna fick ledigt. Och det var stort för på den tiden fanns inte någon semester. Alla jobbade alla vardagar och när masugnen var igång så jobbades 24 timmar i skift, vardag som helgdag, tills sjömalmen var slut för säsongen. Speciellt hyllades smeden Sandström som hjälpt till att hitta platsen för masugen.

John Forsell. Ur Kungliga Operans arkiv.

En tisdag under första världskriget i Åminne blev ingen vanlig tisdag. Det var den 4 september 1917. Världsbarytonen John Forsell skulle komma till Åminne utanför Värnamo.

Smeden Johan Sandström skulle hyllas. Det var han som var smed på Gamla Åminne och gick tillsammans med baronen Adolf Magnus Lilliecreutz och letade efter platsen för den nya masugnen utmed stranden av Vidöstern.

Det berättas hur friherre Lilliecreutz, som av folket i bygden kallades baronen, tillsammans med brukssmeden Johan Sandström, gick med ett järnspett och stötte i marken för att finna fast grund för den tunga masugnen som skulle muras. Det fick ju absolut inte bli några sättningar. De hittade hälleberg där masugnen står än idag.

Bar in piano till verkstaden
Ingenjör Larsson på Bruket och hans familj var musikalisk. De brukade bland annat underhålla när de bjöd in till julgransplundringar för brukets folk.
Nu bars ingenjörens piano av arbetarna över från Disponentvillan till verkstaden.

Hovsångaren John Forsell, den store sångaren från Kungliga Operan i Stockholm, var med baronen Adolf Magnus Lilliecreutz och sjöng på verkstaden.
Även arbetarnas familjer fick vara med och lyssna. Det var konsert på verkstan.

 

Baronen berömde och delade ut guldklocka
Johan Sandström fick en guldklocka och baronen höll tal och berömde Sandström för att han haft många bra förslag bl.a. när de såg ut platsen för masugnen. Johan Sandström var ju också en av de åtta som hyllats redan tio år tidigare vid medaljutdelningen i Kärda kyrka, men denna gången förärades han en klocka.

"Jag kommer ihåg hur baronen berömde,
för det var ju han som var med baronen och såg ut platsen"

berättade David Wahlström ibland om händelsen. David var ju själv med på konserten.

Efteråt var det fest hela eftermiddagen och arbetarna fick ledigt. En ledig dag var ju lyx för då fanns ännu inte lagstadgad semester.

Sjöng på världens största scener och i Åminne
Den då 48-årige John Forsell (1868–1941) gjorde alltså ett nedslag i lilla Åminne och sjöng på verkstadsgolvet. Då ska man i sammanhanget veta att han framträtt på alla världens stora scener bl a Covent Garden i London och Metropolitan i New York.

Vad den store barytonen John Forsell sjöng just då i Åminne, finns det ingen som har berättat, men han brukade helst sjunga svenska sånger. På skiva finns inspelat sånger bland annat av Geijer, Alfvén och Stenhammar. Att han sjöng något av Wilhelm Petersson-Berger är mindre troligt för denne råkade han i slagsmål med. Det gick så långt som till rättegång mellan de två.

1924, sju år efter konserten för gjutarna och masugnsarbetarna i Åminne och deras familjer, så blev han chef för Operan i Stockholm. Även sånglärare för Jussi Björling så småningom.

Ljunglöfs Ettan bekostade kultur
Ingen kan idag berätta hur det kom sig att Forsell var i Åminne, men misstankarna styrs åt att han umgicks i den tidens finare kretsar. Friherrinnan Anna Lilliecreutz var ju snuskungen Knut Ljunglöfs dotter, en av dåtidens rikaste män i Sverige.

Ljunglöfs Ettan använder ju många än idag. Annas farfar var mycket god vän med Jenny Lind och sponsrade henne. Det fanns en tradition av kulturell salong i familjen.

Taube sjöng om John Forsell
John Forsell var en riktigt stor kändis av sin tid. Han finns t o m besjungen i sångtexter. Om Forsells 60-årsfirande, inklusive hans insats som Don Juan, sjunger Ernst Rolf i ”En sak för sig”, inspelad den 13 april 1929. Han omnämns även i texten till ”Den glade bagarn i San Remo” av Evert Taube.”

" ...Han sjunger framför ugnen sin glada ritornell,
så stolt som om han vore en löjtnant John Forsell".

skriver och sjunger Evert Taube i "Den glade bagaren i San Remo".

John Forsells syster Anna var förresten gift med ärkebiskopen Nathan Söderblom.

------------------------

Medaljutdelningen i Kärda kyrka

På fotot står åtta rejäla bruksarbetare finklädda, uppsträckta och med medalj på bröstet på trappan till Herrgården på Gamla Åminne.
En så stor händelse så fotograf har kallats till bruket på Gamla Åminne. En av de hyllade är Johan Sandström (trea från vänster) som var den ende som fick guldmedalj och tio år senare guldklocka och konsert med John Forsell. De andra sju fick silvermedalj.

”En dag 1907 ägde en säregen högtid rum i Kärda Kyrka. Då fingo nämligen åtta av brukets arbetare Patriotiska Sällskapets Hederstecken, en medalj för lång och trogen tjänst. Det var främst Johan Magnus Sandström som fick guldmedalj, brodern Otto Vilhelm Sandström, gjutare Karl Johansson, gjutmästare Nils Johan Lindh, gjutare Gustav Skytt, Fredrik Julius Jarl, August Sjöstrand och gjutare Karl Wahlström samtliga erhöll silvermedalj. Prosten Danielsson höll tal och därefter blev det en särskild festlighet på Åminne Bruk.”

Så berättade gjutaren och Åminnebon David Wahlström om medaljutdelningen 1907 i den Etnologiska undersökning som gjordes i Åminne av Jönköpings Läns Museum 1979-81.

De flesta medaljörerna jobbade kvar i verkstad och gjuteri i Gamla Åminne som inte hade brunnit ännu och flyttats till Nya Åminne.
Men några av dem arbetade i Nya Åminne t.ex. Jarl och Wahlström som var masmästare i masugnen som använts där sen år 1900.

Arbetarna var inte ofta hos herrskapet
En annan som refererar till medaljutdelningen i Kärda kyrka i länsmuseets etnologiska undersökning är småskolelärarinnan Ruth Sandström-Dahn i Åminne skola (f. 1902).

Hon berättar att när hon var liten flicka på Gamla Åminne (hennes far var klensmeden Wilhelm Sandström), så vid en jul
”ordnade Lilliecreutzarna ett kalas för brukets barn. Man hade då byggt en scen uppe på vinden och uppförde tablåer på Rödluvan och varje barn fick en liten julklapp. Annars var man aldrig hos familjen Lilliecreutz utom vid medaljutdelningen 1907. Då var föräldrarna i kyrkan och på herrgården.”

Karin Malmsten

Mer om livet i bruksmiljö kan du läsa i boken ”Åminne Bruk. Människor och maskiner.” Den kom ut 2013 och finns till försäljning på Åminne Bruksmuseum och Historiska Sällskapet Gamla Wernamo.

(Artikeln uppdaterad 2022-07-21)

 

 

  • På baksidan av fotot är noggrant noterat vilka som står där på trappan och hedrats med medalj. Från vänster: Carl Johansson, Johan Lind, Johan Sandström, Gustav Skytt, Ville Sandström, Fredrik Jarl, Calle Wahlström, August Sjöstrand. Oläslig anteckning, foto 1907.

Vet du mer?

Har vi skrivit felaktigt om något? Saknas det relavant fakta eller har du information som vi bör ha med? Känner du någon på bilderna? Maila oss gärna dina tankar och kommentarer. Efter en granskning och bedömning så tar vi kontakt med dig, och/eller uppdaterar artikeln.

Maila oss »