De nya ägarna kör inte passageratrafik och kan inte köra betalda turer som det varit tidigare.
Men de nya ägarna kommer att köra den för sitt eget nöje och bjuda in t ex scoutgrupper att följa med på turer ut på sjön.

Skolbarn och turister fick sen 1954 åka med båten på Vidöstern. Men höjda avgifterna från Transportstyrelsen för tillstånd till passagerartrafik gjorde att hon hamnade på land 2015.

Vidfamne var i stort behov av renovering.

Hon har varit på varv i Hubbestad för renovering och har sen skrapats och målats utvändigt av de nya ägarna.

Syskonen Sixten och Inger Norheds Stiftelse har också gett ett bidrag till att få skeppet i Vidöstern igen. Donationen möjliggjorde en renovering på varvet. Allt dåligt virke är ersatt med nytt. Motorn har fått nya reservdelar. 

Båten ska nu slipas, målas och lackas invändigt. Sedan är den klar för att åka med länge framöver.

Vidfamnes historia

Vidfamne byggdes och sjösattes 1954 av ungdomarna i SMU- scouterna i Åminne missionskyrka, under ledning av Per Tordeby. Ända fram till nu (2020) har skeppet ägts av Värnamo missionsförsamling. 

Per Tordeby, folkskollärare i Åminne 1952 – 1972, var också ledare i SMU-scouterna i Åminne. (SMU är förkortning för Svenska Missionsförbundets Ungdom.) Han kom på idén att scouterna skulle bygga ett vikingaskepp.

Originalet till Vidfamne finns att beskåda på Vikingshipshuset på Bygdøy i Oslo, Gokstadsskeppet. Vidfamne är byggt i halva storleken av Gokstadsskeppet.

Virket kördes långt ifrån. En specialiserad båtbyggare fanns i Tånnö. Lönsbergs ladugård, Skåperyd, som stod tom, lånades, och 20-talet ungdomar och några vuxna byggde. En vinter höggs virke, nästa år byggdes skeppet och sen sjösattes skeppet till pingst 1954.

Första året roddes skeppet av scouterna och seglet användes. Året efter, 1955, fick Vidfamne en bensinmotor. Den motorn ersattes 1963 av dieselmotorn som fortfarande driver Vidfamne. Det är en fyrcylindrig Mercedesmotor, som reparerats genom åren och där även delar har bytts ut.

Vidfamne är tolv meter långt, 2,55 m brett, går i ca sju knop och drivs av en dieselmotor. Drakprydnaden och stäven är fyra meter hög.
Där finns 8 par åror och det hänger 32 sköldar runt relingen.

”Vikingaskeppet” Vidfamne har haft sin hemmahamn på Åminne Bruk. Bruksmuseet har haft ett samarbete genom åren med Värnamo Missionsförsamling. På sommaren under många år gick turer varje onsdagseftermiddag från Osudden i norra Vidöstern. En av turerna gick till Åminne bruk. (Se film från 2013 på Youtube.) Då bjöd museet på guidning av masugnen och bruksvåffla. Skeppet gick att hyra av föreningar, företag och privatpersoner.

Men avgifterna för att driva passagerartrafik blev så skyhöga, så församlingen ansåg sig inte ha råd att fortsätta passagerartrafik med Vidfamne som fick ta 32 passagerare. Dessutom krävdes avancerad skepparutbildning för att få ta passagerare. Nu när den inte längre går i passagerartrafik utan klassas som fritidsbåt så får båten ha 12 personer ombord.

Missionshuset och scouterna

Scouterna hade sin verksamhet i Åminne Missionshus. Missionshuset stod klart 1905, en röd stuga flyttad från gamla Åminne. Det började inte kallas missionskyrkan förrän det blev fasadtegel 1956. 
Missionshuset var Åminnes första skollokal 1910-1918. Innan det blev skola i Åminne fick eleverna gå till Helmershus.  Det berättas att det hade sina nackdelar att ha skollokalen i missionshuset. Bl a fick lärarinnan städa efter varje möte.    

Fakta om Gokstadsskeppet, modell för Vidfamne.

Modell är det berömda Gokstadsskeppet, eller Gokstadskipet, som var ett norskt krigsskepp och ett av de få vikingatida skepp som har bevarats till idag. Det skeppet hittades 1880 vid en utgrävning av Kongshaugen, en stor gravhög i Gokstad, förutvarande Geirstad i Vestfold, nära Sandefjord och söder Oslo. Här kan du läsa mer om det unika skeppet. Källa: Wikipedia.